French Painter, ca.1485-1541 painter. He was chief painter to Francis I and produced many pastel portraits of members of the French court. Clouet was one of the best 16th-century portrait painters, both incisive and delicate in the psychological characterization of sitters. His drawings are simple, broad, and subtle; his paintings are fresh in colour, subdued in modeling, and minute in execution. He was celebrated in his lifetime as the equal of Michelangelo. His son Francois Clouet (c. 1515 ?C 72) took his place as official painter to Francis I in 1540.  Related Paintings of Jean Clouet :. | Portrait of Jean de Dinteville | Portrait of Claude of Lorraine, Duke of Guise | Portrait of Francis I,King of France | Francis I of France | Portrait of Francois I as St John the Baptist |
Related Artists:
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Thomas Phillips
(18 October 1770 - 20 April 1845) was a leading English portrait and subject painter. He painted many of the great men of the day including scientists, artists, writers, poets and explorers. Phillips was born at Dudley then in Worcestershire. Having acquired the art of glass-painting in Birmingham under Francis Eginton,[1] he visited London in 1790 with an introduction to Benjamin West, who found him employment on the painted-glass windows of St George's Chapel at Windsor. In 1791, he became a student of the Royal Academy, and exhibited there, in 1792, a view of Windsor Castle, followed in the next two years by the "Death of Talbot, Earl of Shrewsbury, at the Battle of Castillon," "Ruth and Naomi," "Elijah restoring the Widow's Son," "Cupid disarmed by Euphrosyne," and other pictures. After 1796, he mainly confined himself to portrait-painting. However, the field was very crowded with the likes of John Hoppner, William Owen, Thomas Lawrence and Martin Archer Shee competing for business; consequently, from 1796 to 1800, his exhibited works were chiefly portraits of gentlemen and ladies, often nameless in the catalogue and of no great importance historically-speaking.
Willem van Bemmel
(Utrecht 10 June 1630 - Nuremberg 20 December 1708), was a Dutch Golden Age painter active in Germany. Van Bemmel was a student of Herman Saftleven in Utrecht. He made a Grand Tour to Rome, spending first the years 1647-9 in Venice where he became famous for his landscapes. He stayed in Rome for six years and was a member of the Bentvueghels. From Rome he crossed the Alps to Nuremberg, where he became a successful painter of Italianate landscapes. In 1656 he moved to Kassel. He was the father of the German Von Bemmel painting family.